Historiska valfynd i Bohuslän
Naturhistoriska museet i Göteborg har under åren tagit emot rapporter om levande valar utanför kusten och tagit hand om döda ilandflutna valar.
Med tiden har det blivit många rapporter om strandade och observerade valar längs västkusten. Kustbevakningen lämnar ofta data om valobservationer, men det blir allt vanligare att även privatpersoner av sig.
Vid tillfällen som museet saknar resurser att ta hand om hela djuret nöjer man sig med att ta prover på olika kroppsorgan och valda delar djuret, oftast skelettet. På Naturhistoriska museet i Göteborg finns idag delar av valskelett från minst 600 individer, representerande ett tjugotal arter.
Läs mera om val i svenska vatten, ilandflutna valar, forskning på valkadaver och hur du gör om du finner en strandad val.
 |
||
|
Bardvalar
Bardvalar har fått sitt namn efter barderna, de kamliknande organ som de har i stället för tänder. Dessa enorma djur fångar plankton med hjälp av barderna.
VIKVAL (Balaenoptera acutorostrata)
Av bardvalarna är vikvalen den vanligaste arten i våra farvatten. Vuxna djur blir ca 10 m långa och väger upp till 10 ton. Vikvalen är den minsta och vanligaste bardvalen på norra halvklotet. Vikvalen påträffas i hela Nordatlanten med det är främst under somrarna som vi har störst chans att se den i Skagerrak. Norge har kommersiell fångst av vikval i norska vatten. Hösten 2006 beslutade Island att ge tillstånd till kommersiell valfångst av vikvalar och sillvalar i isländska vatten. I Atlanten uppskattas det finnas ca 185 000 vikvalar. Den tycks visa en konstant närvaro på västkusten och sedan senare delen av 1990-talet, har den registreras med i snitt ett exemplar per år.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1850-1899: 6 strandade
1900-1949: 1 strandad
1950-1999: 8 strandade, 1 observation
2000-2006: 7 strandade, 1 observation
 |
||
|
BLÅVAL (Balaenoptera musculus)
Blåvalen är världens största däggdjur och kan bli upp till 33 m lång och väga upp till 150 ton. I nordatlanten är de något mindre, ca 28 m. Ryggfenan är mycket liten och sitter långt bak. Det finns förmodligen mindre än 10 000 blåvalar i världshaven.
Blåval har strandat två gånger under slutet av 1800-talet på västkusten. Den val som strandade i Askimsfjorden 1865, var en ung hane på 16 m och den finns numera monterad på Naturhistoriska museet i Göteborg och går under namnet ”Malmska valen”. Det var nämligen A.W. Malm som arbetade vid Göteborgs museum, som fick ta hand om kroppen.
SILLVAL (Balaenoptera physalus)
Sillvalen är den näst största valen. Vuxna djur kan bli upp till 27 m i Nordatlanten och väga upp till 80 ton. Den förekommer längs norska kusten och runt Island. Tillfälliga besök har observerats i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Totalt i världens hav beräknas det finnas ca 119 000 sillvalar.
I Bohuslän har 3 sillvalar strandat och två observerats under 1900-talet.
 |
||
|
KNÖLVAL (Megaptera novaeangliae)
Vuxna knölvalar blir upp till 18 m långa och väger upp till 40 ton. Den förekommer i hela Nordatlanten. De är relativt sällsynta i våra vatten, men enstaka individer har observerats i Nordsjön och Östersjön. Det finns ca 35 000 knölvalar i världshaven.
I Bohuslän har två knölvalar påträffats strandade under 1900-talet. I september 1996 observerades ett ex i Kosterfjorden.
 |
||
|
Tandvalarna
Hos tandvalarna utvecklas tandanlagen till tänder efter hand som djuret växer. Dessa valar livnär sig främst på fisk och bläckfiskar.
KASKELOT (Physeter macrocephalus)
Valen har stort fyrkantigt huvud som utgör 1/3 av kroppslängden. Hanarna blir störst, ca 18 m och väger 40-50 ton. Hanarna uppehåller sig vanligen vid Grönlands och Norges kuster men på hösten vandrar många söderut till områden söder om Biscaya, där honorna uppehåller sig. Kaskelotten är relativt vanlig och inte direkt hotad. Antal kaskelotter uppskattas till 300 000.
Det finns inga rapporter om strandade kaskeloter i Bohuslän. Men 1988 strandade en 15 m hane i Träslövsläge utanför Varberg, som numera finns utställd på Naturhistoriska museet i Göteborg.
 |
||
|
VITVAL (Delphinapterus leucas)
En vuxen vitval blir 3-6 m lång. Som namnet antyder är de vuxna djuren helt vita. De har en nordlig utbredning och finns vid Svalbard och Grönlands östkust. Förekommer ofta i flockar.
Enda kända observation av vitval i Bohuslän är från Gullmarn 1964.
 |
||
|
NORDLIG NÄBBVAL eller DÖGLING (Hyperoodon ampullatus)
Ett vuxet djur blir 6-10 m lång. Förekommer ofta i flockar i Nordatlanten kring Island, Svalbard och norra Skottland.
I Bohuslän har den påträffats strandat tre gånger samt observerad en gång. Senaste strandningen var norr om Orust vid Dragsmark. Den 6 m långa valen sågs länge simmandes i Byfjorden innan den dog. Valen döptes till Valder och finns nu monterad som skelett på Naturhistoriska museet i Göteborg.
 |
||
|
VANLIG DELFIN eller SPRINGARE (Delphinus delphis)
En delfin som har en tydligt markerad nos. Den blir 2-2,5 m lång. Kan påträffas i flockar i hela Nordatlanten och i Europa finns den framför allt i Medelhavet.
I Bohuslän har den rapporterats som strandad vid 5 tillfällen och två individer är observerade
simmandes i Gullmarn 2006.
 |
||
|
ÖRESVIN eller FLASKNOSDELFIN (Tursiops truncatus)
En delfin med markerad nos. Den blir 2-4 m lång. I Nordatlanten är utbredningsområdet söder om Engelska kanalen. Förekommer sporadiskt längs norska kusten, kring Färöarna och har även påträffats i Östersjön. Observeras ofta lekande framför båtar. Denna delfin tränas ofta för shower i delfinarier.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1850-1899: 1 strandad
1900-1949: 1 strandad
1950-1999: 1 strandad, 2 observationer
2000-2006: 2 observationer
VITSIDING (Lagenorhynchus acutus)
En kortnosig delfin som har relativt hög ryggfena. Den blir 2-3 m lång. Förekommer i Nordatlanten från Svalbard i norr och söderut längs norska kusten samt vid Shetlandsöarna, Färöarna och Island. Sällsynt gäst i Nordsjön och Skagerrak.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1900-1949: 2 strandade
1950-1999: 3 strandade
2000-2006: 2 observationer
 |
||
|
VITNOS (Lagenorhynchus albirostris)
En kortnosig delfin som har relativt hög ryggfena. Den blir 2,5-3 m lång. Förekommer i Nordatlanten upp till Vita Havet. Den är allmän längs norska kusten och relativt ofta observerad i Skagerrak under sommaren. Näst tumlaren är vitnosen den val som setts oftast i Bohuslän. Under hela 1990-talet och framåt har den årligen rapporterats i våra farvatten, vilket tyder på en liten men regelbunden närvaro av denna delfin på västkusten.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1850-1899: 7 strandade
1900-1949: 9 strandade
1950-1999: 11 strandade
2000-2006: 4 strandade, 2 observationer
 |
||
|
GRINDVAL (Globicephala melas)
En mellanstor val med runt huvud och långa spetsiga bröstfenor. Ryggfenan sitter relativt långt fram. Valen blir 4-6 m lång. Finns normalt i Nordatlanten från Grönland ner till Kanarieöarna. Förekommer sällan i Nordsjön och Skagerrak.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1850-1899: 2 strandade
1950-1999: 4 strandade, 3 observationer
2000-2006: 1 strandad
 |
||
|
SPÄCKHUGGARE (Orchinus orca)
En mellanstor val med en nästan 2 m hög ryggfena mitt på ryggen. Valen blir 4,5-10 m. Förekommer i hela Nordatlanten. Späckhuggarsafari till Tysfjorden i Norge har blivit populärt. Här har upp till 600 späckhuggare övervintrat varje vinter sedan 1986 beroende på stor sillförekomst. I Skagerrak är det inte allt för ovanligt med besök av späckhuggare.
Från Bohuslän finns följande material registrerat:
1850-1899: 5 strandade
1950-1999: 2 strandade, 7 observationer
2000-2006: 2 observationer
 |
||
|
TUMLARE (Phocoena phocoena)
En liten val med en 20 cm hög trekantig ryggfena mitt på ryggen. Valen blir ca 1,5 m lång. Förekommer i hela Nordatlanten. Tumlare kommer på våren från Nordsjön till våra farvatten. De har då följt stimbildande fiskar som söker sig in mot kusten. Tumlaren är den enda valen som förökar sig i svenska farvatten.
Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och Naturhistoriska museet i Göteborg samlar in material från tumlare som hittats döda på stranden eller i nät. Materialet bevaras på Naturhistoriska Riksmuseet, dels i skelettsamlingen och dels i fryst form i Miljöprovbanken.,1994 gjordes en inventering av tumlare i Skagerrak, Kattegatt och Danska bälten och man kom fram till att där finns ca 36000 djur. Av dessa beräknades ca 9000 uppehålla sig på västkusten.
 |
||
|