Forskning på valkadaver
Valar – de största djur som någonsin funnits
Valarna är havens giganter och kan bli över 100 ton tunga. När de dör, sjunker de flesta av dem och hamnar på havsbottnen där de utgör ett enormt energitillskott i en annars näringsfattig miljö dit solljus och fotosyntes inte når. Tidigare undersökningar har visat hur muskler och fettvävnad snabbt äts upp av fiskar som t ex pirål och haj, medan ny forskning inriktar sig på de djur som hittas på det oljerika skelettet.
 |
||
|
Extrema miljöer
Valkadaver har en del gemensamt med djuphavens hetvattenkällor. Under en dykning med den amerikanska forskningsubåten Alvin till en plattektonisk spridningszon i Stilla havet på 70-talet råkade man på något som först liknade en lastbilslast med möglig spagetti, men som i själva verket var en hetvattenkälla. Även om livet kring den nyupptäckta hetvattenkällan då beskrevs som en djuphavets trädgård, fanns där inte en enda växt. Vid en närmare undersökning visade sig det färgglada myllret bestå av maskar, kräftdjur, musslor och fiskar. I en tunn hinna runt jorden binder gröna växter in solenergi i energirika kolföreningar. Långt från solljuset finns det djursamhällen i djuphaven som med hjälp av bakterier på kemisk väg tar hand om hetvattenkällornas alternativa energi. Ungefär tio år senare hittar ubåten Alvin ett valskelett på 1240 m djup utanför Kalifornien. På och omkring valbenen fann man ett djurliv som i stort liknade den kring de varma källorna. De djur som lever på valben får sin energi genom ett komplext system i många näringsnivåer, där det första utgörs av syrefri nedbrytning av olja som ligger lagrat i valars skelett.
 |
||
|
Unika anpassningar
Den kemiska energin som frigörs från oljan utnyttjas av bakterier. Flera av de arter som är unika för valkadaver har egna odlingar av sådana bakterier. Några maskar har i stället för mag- och tarmkanal en kropp som är fylld med dessa bakterier, och flera arter av musslor odlar bakterier på sina gälar. Av de över 400 arter som hittats i valkadavermiljön finns ungefär 30 bara där. Ingen annan stans! Många av de andra arterna finns även vid hetvattenkällorna och djuphavsmiljöer rika på organiskt material som tex sjunket trä. En av de första rapporterna av valkadaverdjur beskrev små musslor på en valskalle som en fiskare fått i sin trål i Nordsjön år 1900. Liknande fynd i fiskeredskap har även gjorts i senare tid, men i övrigt har all forskning som hittills bedrivits på valkadaver ägt rum på stort djup i Stilla havet.
 |
||
|
Nya arter
Svenska forskare har undersökt valkadaver som sänkts på tre ställen i relativt grunda havsområden, som i Kosterfjorden, Gullmarn och Nordsjön. Det grunda djupet har gjort det möjligt att ta upp ben med intakt fauna för vidare studier och experiment i akvarier. Närheten till land gör också att man ofta kan använda förhållandevis små fartyg och billig undervattensteknik. Flera tidigare okända arter har redan upptäckts. Den mest spektakulära är en ny art av den nyligen upptäckta djurgruppen Osedax. Dessa maskar ser ut och fungerar nästan som en blomma. Bakkroppen har utvecklats till rötter som är nedsänkta i valbenen där symbiotiska bakterier förser masken med energi, medan syret tas upp ur det omgivande havsvattnet med kronbladsliknande tentakler. Resultaten av denna forskning kan få stor betydelse för hur vi ser på evolutionen av djur och hur de anpassar sig till och sprider sig mellan nya miljöer. De bidrar också till utforskningen av den oupptäckta kontinent som djuphaven ännu utgör, där konturerna finns uppritade men där vi ännu inte stött på vår Dr Livingston. Läs mer om en död val som sänktes i Kosterfjorden här (artikel i Fauna & Flora 2005:1).