Historien om näbbvalen Valder
Mellan 10 –22 augusti 2004 observerades ovanligt många valar i Gullmarsfjorden innanför Lysekil. En av dem var en relativt säker vikval, andra gick inte att bestämma, en videofilm visade en trolig späckhuggare. Den 20 augusti dök en relativt stor val upp mellan Eriksberg och Hjältön norr om Orust, en knapp mils simväg från Gullmarn genom de smala och relativt grunda Nordströmmarna. Via de nästan lika trånga Malöströmmar hade vägen varit något längre. Hade den valt lite vidare vatten längs Hakefjorden hade sträckan varit tio gånger längre från Gullmarn.
Dagen därpå, 21 augusti, dök valen upp i Byfjorden utanför Uddevalla, nästan två mil öster om Eriksberg, där den stationerade sig. Den kunde nu bestämmas till en ung hanne av nordlig näbbval, Hyperoodon ampullatus -en djupdykande art som normalt lever i nordatlanten och sällan kommer in i Skagerack varifrån den endast rapporterats ett fåtal gånger. Samma dag som valen syntes utanför Uddevalla observerades återigen en vikval samt några tumlare i Gullmarn.
 |
||
|
Valen i Byfjorden blev en följetong i press, radio och TV, och döptes snart till Valder. Människor vallfärdade till stränderna för att försöka få syn på den sällsynta gästen. Han syntes simma i stim av sill och makrill och utvidgade efter hand sina turer ner till Svanesund i söder till Koljöfjorden i väster.
Den 2 september simmade han rakt mot några ungdomar på skolresa som var ute med en trampbåt vid Havstens camping. Valder dök under trampbåten och fortsatte rakt upp på land där han strandade. Efter 15 minuter kämpade han sig loss och fortsatte sedan mot Nötesundsbron.
Den 4 september hittades Valder död i Rörbäcks kile vid Dragsmark innanför Koljöfjorden. Samma dag fotograferades ytterligare en näbbval mellan svenska kusten och Läsö. Eventuellt kan det ha varit en större grupp som lockats in i Skagerack och Kattegatt av ovanligt god födotillgång. Kanske var det av misstag. Några dagar innan Valder upptäcktes första gången utanför Uddevalla, mellan 17-18 augusti, använde tyska marinen högintensiva sonarer 20 –30 distansminuter norr om Skagen i en övning att söka ubåtar. Liknande händelser har på flera platser i världen satts i samband med masstrandningar av valar.
 |
||
|
Valders död och omhändertagande startade ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs naturhistoriska museum, Havets hus i Lysekil och Bohusläns museum i Uddevalla. Bohusläns museum hade redan varit engagerade under de två veckor Valder simmat omkring utanför Uddevalla. På Naturhistoriska museet ville man komplettera sina samlingar med det unika skelettet. Havets hus som genast började planera en valutställning såg till att Valder med hjälp av en kustbevakningsbåt och en kranförsedd lastbil hamnade i en conteiner på Lysekils soptipp. Där undersöktes han av en veterinär som bland annat tog DNA-prover samt prover för miljögiftsanalyser för forskning på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Längden var 5.9 meter. Ingen annan dödsorsak gick att spåra än att magen var tom så när som på några musselskal, och att späcklagret under huden var förvånansvärt tunt. Kanske var han sjuk redan från början eftersom han inte kunde tillgodogöra sig de bevisligen rika sillförekomsterna i Byfjorden. Några skador på hörselorganen som ibland uppstår på valar i samband med bruket av högfrekventa sonarer gick inte att finna.
 |
||
|
Det bestämdes att vi på Naturhistoriska museet skulle flå valen för att sedan preparera och montera skelettet. När det var klart skulle skelettet ställas ut i Havets hus valutställning framåt våren. Därefter skulle utställningen flyttas till Bohusläns museum innan skelettet slutgiltligt hamnade på Naturhistoriska i Göteborg.
 |
||
|